AKTUELLT
12 June 2019

Forskarseminarium 5 juni


Henrik Selin

Den 5 juni arrangerade kommittén ett forskarseminarium med fokus på kunskapsläget om näthat (deltagarlista nedan). Seminariet ingick som en del i kommitténs uppdrag att sammanställa och sprida kunskap om digitala miljöers betydelse för kvinnors och mäns, flickors och pojkars delaktighet och deltagande i demokratin med fokus på desinformation, propaganda och näthat, samt att identifiera kunskapsluckor på området.

Samtliga närvarande forskare berättade om pågående eller planerade forskningsprojekt som ska flytta fram gränserna för vad vi vet om dessa utmaningar och hur vi kan hantera dem. Använd gärna länkarna nedan för att gå in på respektive institution och ta del av mer information om denna forskning. En generell iakttagelse är att de begrepp som används i denna diskurs fortsatt behöver bli föremål för diskussion och klargörande. Det spelar t.ex. roll huruvida man utgår från problemen som ”hat” eller som ”kränkningar” (vilket bl.a. speglar huruvida fokus läggs på förövarens eller offrets perspektiv) och man behöver också uppmärksamma dimensionen av vad som är brottsligt respektive vad som är starkt obehagligt, t.ex. skillnaden mellan att bli utsatt för direkt hat och den del av utsattheten som ligger i ”drev” och svansen av det värsta hatet.

Vi vet i dag ganska väl vilka som drabbas av hat och trakasserier på nätet; svaret är att det är ett utbrett samhällsfenomen. Samhället har markerat att förtroendevalda, journalister, opinionsbildare och kulturarbetare är särskilt skyddsvärda aktörer och där är andelen utsatta mycket hög, men forskningen visar tydligt att utsatta grupper i samhället är långt större än så. Särskilt höga nivåer av utsatthet gäller ex. bland barn och unga, bland människor med olika typer av funktionshinder eller grupper som diskrimineras i samhället i stort. Kvinnor är genomgående mer utsatta än män. Också forskare lyfts allt oftare som en grupp som utsätts för hat och trakasserier. Frågor som i regel leder till en stor andel negativa kommentarer, hat och trakasserier är frågor kopplade till migration/integration, rasism, jämställdhet och HBTQ-rättigheter. Runt om i landet tycks också lokalt aktuella politiska ämnen som t.ex. flyttar eller nedläggningar av vårdcentraler och skolor leda till mycket starka reaktioner.

Vi vet också en hel del om konsekvenserna av hot och hat; många av de som utsätts undviker att skriva eller uttrycka sina åsikter om vissa ämnen eller att överhuvudtaget delta i vissa sammanhang. Detta bidrar generellt till en rädsla för att uttrycka åsikter på digitala plattformar. Kunskapen om förövarna – dvs. de som hatar och trakasserar andra på nätet – behöver öka. Tillgänglig forskning tyder dock på att antalet hatare är relativt få, särskilt i relation till hur det ofta kan framstå på sociala medieplattformar och i den allmänna debatten om näthat. Det ser ut att finnas en överrepresentation av män. Ett skäl till att få hatare uppfattas som många är bl.a. en kombination av att flera aktörer är mycket aktiva på sociala medier, att hat leder till många och starka motreaktioner och att logiken bakom flera sociala medier premierar innehåll som engagerar. Det är också uppenbart att det påverkas av att inlägg på sociala medier ofta sker snabbt och inte sällan ogenomtänkt och att den som uttrycker sig nedsättande inte behöver möta den som utsätts.

Också när det gäller motåtgärder, dvs. åtgärder som kan användas för att förebygga och motverka näthatet behövs mer forskning. Alla närvarande är överens om att uppmärksamhet kring detta samhällsproblem i sig är viktigt. Det är också viktigt med ökad kunskap, och att frågor kring hur vi beter oss mot varandra på nätet (och i övrigt) blir föremål för diskussion mellan människor och i samhället i stort. Flera av de aktörer som bedriver arbete för att öka människors kunskaper om att vara medborgare i en digital tid, t.ex. medie- och informationskunnighet, har också goda möjligheter att nå ut med kunskaper av relevans för näthat. På senare tid har också flera initiativ startats för att informera om just näthat, hur man kan tänka och skydda sig och hur man kan anmäla. Ett sådant exempel är www.nathatshjalpen.se.

Annat som togs upp var bl.a. den låga anmälningsfrekvensen vad gäller näthatsbrott, hur miljön i sociala medier kan bli mer motståndskraftig mot näthat samt psykologiska faktorer som påverkar förövare. Flera lyfte behovet av framtida forskning på fältet, bl.a. utveckling av terminologin vad gäller näthatsforskning, psykologiska faktorer hos förövare, vilka faktorer som påverkar huruvida ett forum blir mer eller mindre fientligt, plattformarnas del i hanteringen av näthat, faktorer som förebygger näthat och orsaker/förklaringar till att det uppstår.

Kommittén bedriver ett kontinuerligt arbete för att öka kunskapen om desinformation, propaganda och näthat. Ett tidigare seminarium om kunskapsresistens, desinformation och propaganda hölls den 13 maj, anteckningar från det seminariet finns i kalendariet på vår hemsida. Kommittén planerar att längre fram återkomma till dessa och andra forskare på området för att sprida deras kunskaper i mer publika format.

Deltagarlista: 

Moa Bladini, Göteborgs universitet, Mårten Schultz, Stockholms universitet och Annakarin Nyberg, Umeå universitet, skulle ha medverkat vid seminariet men fick förhinder. Kommittén har mottagit underlag från samtliga med information om deras arbete och forskning.






Vi ses på Järvaveckan! Det demokratiska samtalet måste inkludera alla!