För att kunna delta i det demokratiska samtalet behöver vi ha goda möjligheter att hålla oss informerade och kunna ta del av aktuell samhällsdebatt.
Idag är detta paradoxalt nog inte längre självklart för alla. Inte sedan boktryckarkonstens dagar har vårt medielandskap förändrats så mycket på så kort tid. Med de senaste decenniernas utveckling har vi lämnat den tid då vi hade några få radio- och tv-kanaler, en handfull nationella tidningar och lokaltidningar på varje ort bakom oss. Idag tar många av oss del av nyheter och samhällsinformation på internet, i appar och sociala medier. Därtill kommer alla de tjänster som i dag nästan uteslutande kan utföras på just internet. Detta innebär att kunskapen om och tillgången till internet är att betrakta som en förutsättning för att kunna vara medborgare, för att ta del av samhällsdebatten, att bilda sig en uppfattning i dagsaktuella frågor och förstå sin samtid.
Men alla har inte tillgång till internet, och långtifrån alla förmår navigera i en allt mer digital vardag. Enligt undersökningen Svenskarna och Internet (2018) så använder en halv miljon svenskar aldrig internet. Ytterligare 600 000 svenskar använder internet, men de gör det inte dagligen. Totalt blir det 1,1 miljoner medborgare som inte använder internet dagligen. De allra flesta av dessa tillhör den äldre generationen och i majoritet är de som är 76 år eller äldre. Utan tillgång till eller kunskap om vårt allt mer digitala samhälle minskar likvärdigheten. Det som är självklart för den ene, är det inte för den andra.
Men demokratin upprätthålls och stärks av allas delaktighet. Regeringen har tillsatt kommittén En nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet, som jag har i uppdrag att leda. Vårt uppdrag är att till oktober 2020 genomföra en nationell satsning kring dessa frågor, med särskilt fokus på desinformation, propaganda och näthat. Utgångspunkten är att dessa baksidor av den digitala samtiden riskerar att underminera demokratiska processer och leda till att fler människor undviker att vara delaktiga i demokratin. Det handlar därför om att stärka människors kunskaper kring hur dagens informations- och mediesamhälle fungerar, hur vi kan förhålla oss kritiska och vaksamma till information och innehåll vi möter och hur vi själva kan vara aktiva och bidra till att skapa och dela information med andra på ett tryggt och säkert sätt.
Det görs i dag mycket gott för att stärka människor som mediekonsumenter, av ett stort antal aktörer inom stat och kommuner, i civilsamhället, folkbildningen och mediesektorn. Ett sådant exempel är Seniornet, där seniorer lär andra seniorer IT. Andra exempel är IT-Guide där nyanlända ungdomar lär seniorer IT-kunskap och de s.k. Digidelcentren som arbetar för att nå just de som står utanför internet. Än så länge finns dessa satsningar dock långtifrån i hela landet. Vår kommitté har i uppdrag att sätta ljuset på allt det positiva som görs och att sprida de goda exemplen och metoderna till fler. Medie- och informationskunnighet måste i dagens informations- och mediesamhälle betraktas som en nödvändig kompetens för alla medborgare. Äldres förutsättningar och möjligheter att delta i det demokratiska samtalet är lika viktiga som alla andras.
Under det närmaste året kommer vi tillsammans med aktörer på området att besöka ett antal av landets kommuner för att lyssna på människors berättelser, på äldre, vuxna, elever, politiker, företagsledare, beslutsfattare och många fler.
Vi är många som vill se ett samhälle som står över desinformation, propaganda och näthat. Gemensamt kan vi tillsammans skapa bättre förutsättningar för ett öppet och inkluderande demokratiskt samtal.
Carl Heath
